Stödjande samtal – att förstå sig själv och gå vidare

Att samtala om sitt liv och sin sjukdomsprocess med någon som lyssnar, bekräftar och leder vidare är väsentligt för en läkningsprocess. Obearbetade händelser i det förflutna kan med samtalsterapeutens hjälp bli förstådda, både med känsla och tanke. Tankemönster och beteenden blir lättare att förändra. Den egna självbilden blir tydligare och sannare – vem är jag bortom min sjukdom?

Vi befinner oss alla på livets väg. Hur vägen ser ut är individuellt, den kan vara smal, bred, krokig eller kuperad. Under olika faser rör vi oss också genom skiftande landskap, från djupa skogar till öppna, ljusa landskap. Livet och vi själva är i ständig rörelse. Vissa perioder flyter det på, men under andra stöter vi på motstånd och hinder. Oftast klarar vi av att ta oss igenom de svårigheter vi möter, men det kan hända att vi kommer till en punkt där vi inte förstår hur vi skall ta oss vidare på egen hand och då det kan vara bra att samtala med någon som kan hjälpa oss att se vad som äger rum i våra liv ur ett större perspektiv.

Biografisk samtalsterapi är en terapiform baserad på antroposofisk människokunskap, och i det ligger att vi anses ha en individualitet och en egen väg att gå. Vi utvecklas gradvis genom livet genom olika rytmer och lagbundenheter, t.ex. 7-årsrytmen. Olika livsfaser har olika utmaningar och olika utvecklingsmöjlig-heter och livskriser är en del av utvecklingen. En kris är ofta ett uttryck för att något gammalt spelat ut sin roll och att nya möjligheter kan stå för dörren.

Biografi betyder livshistoria. Vilka vi är och vad som är vår uppgift kommer hela tiden till uttryck i vår livshistoria. Man skulle kunna säga att man skriver sin livshistoria och att man i samtalsterapin arbetar med att läsa den. Den egna biografin är som en skattkista fylld med information om vem man är. Att man lever sitt liv är inte det samma som att man förstår sig själv. När man under terapins gång medvetande-gör sin historia, kommer man till insikt om sammanhang man tidigare inte förstått. Vi har som människor stor utvecklingspotential och det finns möjligheter i de svårigheter vi går igenom. Vi behöver inte vara offer för omständigheterna, utan kan vara medskapare i våra egna liv. Det handlar därför inte om navelskådning, utan om självkännedom. I terapins början tar man utgångspunkt i det som är svårt i livet just då. Det visar sig ofta att det som utspelar sig i ens liv nu, hör ihop med det förflutna, det man har med i bagaget på gott och ont.  När vi på ett medvetet sätt belyser de olika fenomenen i våra liv, förvandlar vi sakta men säkert det som spelat ut sin roll och i kölvattnet av det öppnas nya möjligheter. Självförståelsen växer. Samtidigt som man blir medveten om sina begränsningar och det man kämpar med, träder ens förmågor och kvaliteter tydligare fram. Vi blir bättre på att navigera i livets alla farvatten och att ta ansvar för våra egna liv